Familjen vaknade av en rejäl skur på morgonen. Vi funderade ett kort tag på att ställa in planerna för dagens utflyktsmål, Pompeij, staden som begravdes under vulkanen Vesuvius utbrott. Efter en ganska rejäl felkörning (de skyltar dåligt) och en ”pizza” (dock ej en Vesuvius även om det hade varit passande…) i baksätet var vi så framme. Regnet vräkte ner. Men innan dess, det vill säga under felkörningen bland förorterna till Neapel hann vi stöta på en sop-protest. De hade helt enkelt lagt ut ett stort lass sopor i rondellen som en protest mot sop-problemet som funnits i årtionden här med inblandning från den lokala maffian, Camorran. Men det var väldigt rent runt Pompeij där turisterna är men när man kör fel så ser man misären. Luktade sopor utmed gatorna.
Sen var det det här med regnet. Det bokstavligen vräkte ner. Vägarna översvämmades så man körde i nästan en decimeter djup lervälling. Inte helt kul med tanke på gatornas kvalitet, man ser ju inte alla hålen då…
Innan vi gick in på Pompeij så blev det en snabblunch med medhavd matsäck under ett litet tak utmed gatan då Iza inte brukar ha ro att sitta på restaurang och äta, utan vill hela tiden ränna runt. Den biten fungerade bra. Och när väl lunchen var klar så sprack det upp och blev rätt skönt väder, till och med lite sol.
Pompeij var häftigt! Tänk att hela staden har legat i en tidskapsel på nästan 2000 år. Till och med vissa väggmålningar finns kvar från år 79 e kr men även fontäner, badkar etc. Hit skulle vi kunna åka tillbaka utan barn någon gång och tillbringa en
dag.