En lite suddig bild av Palermos hamn nu ikväll

Nu om några minuter lämnar vi Sicilien. Vi åker båt från Palermo till Genua som tar 20 timmar. Imorgon kväll när vi kommer fram med båten kör vi upp till Milano. Sen fortsätter färden upp genom Schweiz och Tyskland de kommande dagarna och vi räknar väl med att komma hem de första dagarna i december. Vi får se lite med väglag och allt det där hur lång tid det tar eller om vi blir tvungna att köpa vinterdäck när vi närmar oss hemlandet.

Eftersom vi nu inte vet hur vi kommer ha med internet närmaste dagarna blir det här också det sista inlägget på bloggen. Vi får väl skicka nåt SMS till oroliga föräldrar istället… Tack alla som läst och kommenterat!

Vi ses där hemma!

Tobias, Therese, Izabella, Filip och Tyra

Barnen busar i hytten. Schysst hytt högst upp i båten. Men fattas bara när det kostar 4000 kr enkel...

Packchefen Filip sitter på sin tron och visar var allt ska in...

Idag har vi börjat packa bilen. Vi börjar i tid eftersom det gäller att få plats med allt, det blir inte lätt. Vi har ju köpt på oss massor med gott vin och många liter olivolja som också ska med, förutom allt annat som vi hade med oss ner… Men man får försöka hitta oupptäckta utrymmen i bilen…

Tyra har varit hos veterinären nu strax innan middagen och fått sin avmaskningsspruta och intyg för att få åka mellan länderna. Middagen bestod av pizza, passar väl bra så här näst sista kvällen.

Tyra med den gröna osöndertuggbara bollen

Nu fungerar det inte att muta vår dotter med biscotti (kex) längre. Det var hårdvaluta i ett par veckor men är inte värda mycket längre. Nu är det ”fyra spikar i ryggen” som gäller (alltså en lek för den som inte känner till den). Om Iza inte vill något så säger man bara ”om du gör si eller så kan vi göra fyra spikar i ryggen sen”. Då blir det alltid bra resultat! Men det kommer nog bara fungera några dagar till det också.

Vi har hittat Tyras favoritboll som vi hade med oss hemifrån, den låg gömd vid reservdäcket till bilen. Nu är hon mer än nöjd, men vill å andra sidan inte göra nåt annat än leka med bollen. Hon kommer nog bli fantastiskt glad av att komma hem. Här är det ju så mycket vildhundar så man helst inte vill gå ut med henne, och när man gör det så är det ju bara på vissa ställen man kan gå. Hemma ska hon få springa fritt igen. Och dessutom ska hon slippa alla läskiga droppar hon får i nacken varannan vecka. Verkar inte vara helnyttiga om man läser på bipacksedeln. Om man själv skulle få det på huden ska man typ skrubba av sig skinnet och sen transplantera dit ny hud, men på Tyra ska man se till att de verkligen kommer åt huden och inte stannar i pälsen så hon får i sig så mycket som möjligt… Men vi kan bara lita på veterinärerna om att det är bättre än hjärtmask m.m.

Fredag ser ut att bli avresedag med båten till Genua (dvs man åker färja nästan hela Italien). Mer om resplanerna imorgon.

En riktig höstdag annars. Ömsom sol ömsom regn och 14-15 grader. Det börjar som sagt bli dags att åka hem, som det ser ut nu tror vi att vi åker framåt helgen och tar god tid på oss upp. Därför fick även bilen sig en välbehövlig genomkörare på eftermiddagen.

Dagens förrätt... här får man med även 3-4 dm långa stjälkar när man köper dem

Det är stor skördetid av kronärtskockor här nere nu. På åkrarna är det kilometerlånga rader och lastbilarna kör skytteltrafik med stora lass. Över allt kan man köpa dem, ungefär 0,5 euro/st. Hur gott som helst, idag blir det 6 st till förrätt (igen). Man kokar dem bara som de är i en knapp timme, sen på med färsk citron direkt från trädet och lite smält smör…

Det var inte sista sommardagen igår. Det var faktiskt ännu bättre väder idag. Vi har passat på att ”pressa” lite men det är långa skuggor och svag sol även här. Det positiva med det är att barnen för första gången på lång tid är helt myggbettsfria.

Filip myser i sin nya bebisblå Championtröja

Iza är alltid den som upptäcker månen först...

Iza softar i trappan

Idag har vi haft 20 grader och ganska soligt och faktiskt samma temperatur nu ikväll. Men nu nalkas det sämre väder enligt vädergubbarna. Vi får se vad det blir. Idag har vi i alla fall passat på att bara njuta och ta det lugnt efter den långa bilfärden igår. Frukost, lunch och middag utomhus såklart. Vi börjar ju så smått närma oss hemresa så vi får se hur vädret blir framöver och när vi bestämmer oss för att skena tillbaka till Sverige igen. Vi åker när hösten når Europas sydligaste uddar…

Solig landsväg utmed siciliens sydkust framåt kvällen idag

Jättetrevligt hotell vi bodde på. Toppenmiddag igår kväll och bra frukost i morse (bra frukostar existerar ju knappt i Italien eftersom man normalt äter sockerkaka till frukost, som vi sagt förut).

Efter lite velande fram och tillbaka under förmiddagen bestämde vi oss för att åka tillbaka till sydkusten idag. Först en promenad i Taormina och sen iväg. Vi tar omvägen kring Sirakusa och resten av syd-ostkusten tänkte vi för att då har vi ju verkligen kört runt hela ön. Halvvägs insåg vi att det kommer ta tid med tanke på vägarna, och tid tog det. 7 timmar effektiv körning… Vi kan väl säga att vi var fem personer/hundar som alla tyckte att det blev lite i mesta laget, utan att för den sakens skull göra så mycket väsen av sig. Däremot var det väldigt fin och dramatisk natur vi körde igenom, så helt fel var det trots allt inte.

Nu har vi just ätit middag ute i trädgården och barnen ska snart få sin kvälls-välling.

Inför nattning igår

Familjebild på hotellet i morse

Fruktstund i bilen i Taormina

Mest kända grekiska tempel på sicilien i Agrigento, fotat från bilen idag

Utomhushissen på hotellet, på väg från frukosten till poolområdet

Ja den gick att äta... Therese slickar av Filips sked efter matningen

Solen går precis ner bakom Etnas snöklädda topp

Nu är vi på semester igen. Den här gången har vi åkt till siciliens östkust. Vi bor på ett hotell i Taormina och har idag varit uppe på Etna, inte ändå upp till kratern men så högt upp man kunde komma med bil, dvs 1900 meter. När vi nästan var ända uppe så kräktes tyvärr Izabella ner alla sina kläder så det blev inte någon familjebild där uppe som vi hade tänkt.

Vi har ännu inte bestämt oss om vi ska åka tillbaka till Porto palo imorgon eller om vi stannar ytterligare en natt. Det får vi se när vi vaknar imorgon. Nu har vi precis badat barnen i badkaret och ska snart gå och äta på hotellets restaurang. Med barn får man vara lite praktisk om än lite ”tråkig”.

Här har lavaströmmen dragit förbi

Är man turist så är man... 6 grader var det här uppe

Snart antik...

Idag fyller Tobias år, 36… Efter 2 och en halv dags regn klarnade det upp lagom till lunch och blev en fin eftermiddag, det var skönt. Oavsett om man hyr ett hus som vi eller bor på hotell blir man ju väldigt instängd när det regnar, mycket här nere bygger ju på att det är fint väder.

Idag har vi bara tagit det lugnt och sov som troll hela familjen på förmiddagen. Nu håller vi på att laga en god middag med många rätter, framför allt tänkte vi äta många förrätter och sen blir det pollo al forno som secondi.

Mitt i matlagningen blev det strömavbrott igen. Vi råkade köra värmaren (kraftfull som en brödrost ungefär) samtidigt som ugnen. Men det gick ju att fixa själva i alla fall men vi hann tänka både det ena och det andra. Där vi bodde för några veckor sedan kunde man ju förresten inte köra tvättmaskinen på 60 grader, då gick strömmen….

Vineriet Cantine Barbera efter mörkrets inbrott

Skulle vi skriva om alla gånger vi har strömavbrott skulle vi nästan inte göra nåt annat. Om det blåser lite, regnar, åskar, är fullmåne eller om det är ojämna datum så har vi strömavbrott. Idag har vi haft det tre gånger och vi har det nu för tillfället. Det blev till att försöka laga mat i skenet av fyra stearinljus. Inte helt enkelt men det är ändå tur att vi har gasplattor.

Innan vi kom hem till vårt mörka hus var vi på Cantine Barbera, en vingård bara 20 min promenad bort. Jättetrevligt och mycket proffsigt! Det är en relativt liten vingård som bara producerar 100 000 flaskor om året men å andra sidan fick vi sitta och prata och prova viner tillsammans med ägarinnan som dessutom pratade flytande engelska. Hon berättade bl a om sitt rosévin som hon fått fajtas för i familjen och som hon sett till att man gjort en ny plantering för, väntat i tre år för att de ska bära frukt osv. När hon var och presenterade vinet i USA tyckte de att det lät som om rosévinet var hennes lilla baby. Namnet blev också La bambina (feminin bebis på italienska, eftersom vinet just är rosafärgat). Hur som helst kom vi därifrån med två lådor utomordentligt gott vin och ett gäng euros fattigare.