Vi försöker göra och se så mycket som det bara går med två barn och hund. Men ibland blir det lite för mycket. Lite för bökigt. Idag var vi i Cinque Terre, en nationalpark med fem byar som ligger utmed kusten. Enda sättet att ta sig mellan byarna är med tåg, båt eller vandringsled, det finns inga bilvägar dit förutom en bussförbindelse ner till den första av byarna.
Först bilresa 1,5 timmar med kräkning i baksätet sen buss ner för berget med barnvagnen i knät (!) och vovve och hela cirkusen. Väl nere i byn så är det i stort sett bara trappor. Vi konkar ner allt och alla och äter lunch nere vid den lilla hamnen. Iza på bråkhumör. Inser till slut att det helt enkelt inte går att fortsätta så vi beger oss hemåt igen. Men först byta lite blöjor i bakluckan och muta bort lite skrik i bilen med chips… Pustar ut strax före kl 17 hemma i huset igen. Så kan det vara ibland. Även vi måste inse att man inte alltid kan få till allt… Ingen fara med det, bara man kommer till den insikten.
Cinque Terre, som ligger utmed den italienska rivieran några mil söder om Genua, var fint i övrigt men kanske lite väl turistigt. De vanliga invånarna i byarna blir färre och färre, lite som ”problemet” med Venedig. Det blir mer en turistattraktion än nåt som är ”på riktigt”. Men vackert som sagt.
Tyras bulle i nacken börjar bli mycket bättre. Dessutom går hon hem ordentligt hos italienarna som alla ska fram och gosa med henne var vi än är.