Vem är vem av havsmonstren?

Ute på en udde några hundra meter från där vi bor ligger Capo Vaticano, en udde med magnifik utsikt över den italienska tån, Messinasundet och Sicilien. Mysiga restauranger ligger också utmed klippväggarna och solen lyste som bäst när vi var där. I Messinasundet höll enligt Odyssevs de två havsmonstren Scylla och Charybdis till. De bodde på varsin sida om sundet och försökte sluka varje fartyg som kom seglande.

Men innan strand och plåtning på Capo Vaticano så hann vi med en sväng in till den medeltida staden Tropea. Riktigt charmig, men tyvärr kom det in moln och nästan lite regn just den korta stunden vi var där så vi åker tillbaka imorgon och tar några bilder (det ligger bara 10 min bort).

Middag på uteplatsen med bl a Finocchi gratinati nel forno (fänkål i ugn). Grymt gott!

Vilken stoooor våg va Filip?

Pre-dinner dopp, strax för kl 17 en helt vanlig onsdag...

Vilket fantastiskt ställe vi har hittat! Huset vi bor i de här 4 dagarna har en underbar trädgård. Om det inte vore för att allt inte har skördesäsong exakt just när vi är här, så skulle vi inte behöva köpa någon mat alls. Här finns citroner, fikon, bananer, clementiner, granatäpplen på vår tomt. Bonden precis bredvid har sålt vin, olivolja, rödlöksmarmelad (speciellt för Kalabrien) och diverse frukt till oss idag. Det fanns även ost och chark om vi behövde berättade han på italienska (och vi förstod Sist fick vi lite ”caramella calabria” av bonden, godis från Kalabrien, het chili.

Hela familjen tog efter lunch en riktig långpromenad. Tyra flåsade som efter ett maraton. For ner lite kvickt till stranden på sen-eftermiddagen för ett dopp i det turkosblå vattnet. Stranden är bättre än vi trodde. Relativt lite folk eftersom säsongen är förbi, men inte är det kallt i vattnet. T o m mamma Therese doppade sig.

Tyra har visat en ny sida för familjen. Hon kan på noll sekunder ställa om från familjelabradoren till en grymtande, frustande pittbull när hon ser en katt.

Hos bonden köper vi lokala produkter på väg hem från stranden

Lokalt bordsvin i ena flaskan, olivolja från träden bredvid i den andra

Lunchbreak

Vi ska inte ropa hej än riktigt, vi har ju bara varit här en halv dag, men det vi har sett hittills är riktigt bra. Känns som om Kalabrien är underskattat, eller så är det bara att inte så många utländska turister har hittat hit. För italienarna själva är detta ett av de större resmålen enligt Lonely Planet. Mer om det närmaste dagarna när vi sett mer.

Resan hit gick bra. Stannade för lunch på ett ställe utmed kusten. Körde praktiskt taget bilen hela vägen ut på stranden. Tyra tog ett litet lunchdopp också. När vi var nästan framme så körde vi fel nån timme som vanlig. Novasol, bostadsförmedlaren, har inte skrivit ut vägbeskrivningen på något av de tre boenden vi haft hittills. Dessutom finns inte de exakta adresserna med så Google hittar inte heller. Men efter lite upp och ner i bergen några gånger så kräks Iza två gånger i bilen. Nu gick det inte att tvätta bort med svamp längre utan det blev till att ta ut hela barnstolen och spola under slangen när vi kom fram.

Trevligt boende och trevlig hyresvärd (även om vi fick köra googles översättning för att förstå varandra även här). I Kalabrien ska vi bo i fyra dagar. Känns lite för kort…

Saaben får också lunchrast

Beredd med käppen för att mota bort rabieshundar på gatorna

Det slutar aldrig regna. Nu har det regnat i tre dagar i sträck, med många korta uppehåll med nån solglimt. Precis så man tror ”nu spricker det upp” men så dröjer det några minuter så spöregnar det igen. Frustrerande!

Med tanke på vädret var det inte så svårt att motivera sig att fortsätta med språkkursen. Vi har gjort ett kapitel idag också.

Det finns en del vildhundar ute på gatorna. Det känns lite sådär när man är ute med Tyra. Därför får man ha med sig en ordentligt käpp så att man kan skrämma bort närgångna hundar på gator och stränder. Vi har sett att det är så lokalbefolkningen gör.  Blir de aggressiva får man väl gå längre än så… (hundarna alltså, inte lokalbefolkningen). Lite oroliga är vi för hur det blir när Tyra löper om någon månad. Då blir det betydligt svårare att skrämma bort dem. Speciellt om det är en riktigt stor hund. Nåja, vi får se hur det är med vildhundar på Sicilien.

Imorgon bär det av till Kalabrien.

Pompeijs bargata. Här ser du resterna av några av de 200 barer och värdshus som låg på gatan

Familjen vaknade av en rejäl skur på morgonen. Vi funderade ett kort tag på att ställa in planerna för dagens utflyktsmål, Pompeij, staden som begravdes under vulkanen Vesuvius utbrott. Efter en ganska rejäl felkörning (de skyltar dåligt) och en ”pizza” (dock ej en Vesuvius även om det hade varit passande…) i baksätet var vi så framme. Regnet vräkte ner. Men innan dess, det vill säga under felkörningen bland förorterna till Neapel hann vi stöta på en sop-protest. De hade helt enkelt lagt ut ett stort lass sopor i rondellen som en protest mot sop-problemet som funnits i årtionden här med inblandning från den lokala maffian, Camorran. Men det var väldigt rent runt Pompeij där turisterna är men när man kör fel så ser man misären. Luktade sopor utmed gatorna.

Sen var det det här med regnet. Det bokstavligen vräkte ner. Vägarna översvämmades så man körde i nästan en decimeter djup lervälling. Inte helt kul med tanke på gatornas kvalitet, man ser ju inte alla hålen då…

Innan vi gick in på Pompeij så blev det en snabblunch med medhavd matsäck under ett litet tak utmed gatan då Iza inte brukar ha ro att sitta på restaurang och äta, utan vill hela tiden ränna runt. Den biten fungerade bra. Och när väl lunchen var klar så sprack det upp och blev rätt skönt väder, till och med lite sol.

Pompeij var häftigt! Tänk att hela staden har legat i en tidskapsel på nästan 2000 år. Till och med vissa väggmålningar finns kvar från år 79 e kr men även fontäner, badkar etc. Hit skulle vi kunna åka tillbaka utan barn någon gång och tillbringa en

Översvämning i Neapel

dag.

Ett lass sopor i en rondell i Neapels förorter. Inte lätt att svänga av där...

"Husdjur", mat eller både och? Häst passar till mycket

Filip får testa lite nya maträtter. Häst, kanin och struts har det tuggats på hittills. Ser lite småroligt ut med en fin hästbild på barnmatspaketet. Men det klart, häst gör sig kanske bäst på burk? Vi har helt klart delade meningar om det inom familjen.

Under förmiddagen var vi hos veterinären igen. Tredje gången sedan avresan! Men den här gången var det lite mer planerat, det var en ytterligare spruta för Leptospiros som vi inte hann med hemma. Våra italienska grannar följde med och visade vägen, trots att det var 2 mil. Himla snällt. Däremot förstod veterinären inte engelska och vi mycket sparsam italienska så när hon inte ville ge sprutan blev det en lite knepig ”konversation”. Ordnade sig till slut. Som plåster på såren åkte vi och badade med Tyris på eftermiddagen.

Kom dessutom på ett litet trix med bilen. Om man stänger av klimatanläggningen så får bilen den sista lilla kraften som gör att man kan köra den två kilometer långa branta backen upp till huset på 2:an istället för 1:an. Nice.

Härligt med ett bad, men det är i saltaste laget när man alltid har munnen öppen...

Inte alla tänker på det men ju närmare ekvatorn man kommer desto mer lutar horisonten...

Vi passade på att åka till stranden en sväng efter lunch. Det var varmt och skönt i vattnet, kring 25 grader men det var ändå bara halva familjen som badade. Den stora badsäsongen verkar över för i år för vi var mer eller mindre ensamma på stranden.

På eftermiddagen pratade vi med grannarna via google. Vi skickade datorn fram och tillbaka så fick google översätta. Fungerade finfint. Hoppas bara att datorn inte översatte fel…

Filip verkar vara lite krasslig idag för han gnäller lite och det är ju inte hans vanliga beteende. Däremot är det nog ingen större fara med honom för han har inte feber utan bara lite småsnuvig.

Är du öm i manen pappa?

En liten stund till, snälla!

En härlig utsikt över hav och berg mötte oss till frukosten i morse. Men efter en lite halvfattig frukost (vi hann inte handla så mycket igår) så var det läge att åka och handla upp oss på mat. Filips mat kostar ungefär som vår, en liten barnmatsburk ligger på nästan 25 kr, dvs minst dubbla priset mot hemma. Men kostar det så smakar det, hoppas man…

Eftersom vi behövde fixa lite med packningen köpte vi en lite pool till Iza istället för att åka till stranden idag. Det blev en succé, hon skrek av glädje och självklart ville hon inte sluta bada även om hon var blå av kyla (vi hade bara kallvatten i slangen).

I övrigt hängde vi bara i sofforna i skuggan på altanen under eftermiddagen.

Lika tjatigt att handla mat även om man är i Italien

3 min effektivt depåstopp (blöjbyte) dock ingick ej däckbyte

Tidigare när vi satt med Viamichelin (kör- och kartguide på nätet) slarvade vi nog lite grann. Vi trodde att dagens etapp skulle vara 60 mil och gå på 5 timmar och 16 minuter (plus paus) enligt exakta beräkningar. Men, vi ”glömde” bort att vi bor utanför de båda städerna som beräkningen grundades på. Det blev 80 mil mellan 0900-1900 med en timmes paus.

Filip höll god min hela vägen och klagade bara när blöjan var full. Iza som har lite lite mer livserfarenhet hade förstånd att gnälla lite mer på sina korkade föräldrar som inte anpassar körsträckan efter förhållandena. Men hon var en ängel även hon.

Ja, vi har faktiskt lärt oss nånting men det här var verkligen den sista riktigt långa etappen, även om det kvarstår 2 ggr 38 mil men det känns som en förmiddag. I vår familj går gränsen för en bra bil-dag nånstans mellan 50-55 mil. Då hinner Nalle Puh bara gå runt typ 3-4 gånger och är fortfarande spännande.

Nu är väl i alla fall framme i Scario som ligger 10 mil söder om Napoli (fågelvägen). Fin utsikt över en bukt i ett hem som inte riktigt är anpassat efter en 2-årings nyfikenhet. Men det får vi barnanpassa imorgon. Då ska det tydligen bli 32 grader.

Arkivbild, men så här glatt är det

Idag gör vi så lite vi bara kan men senare ikväll behöver vi packa bilen inför avfärden imorgon. Då bär det av till trakterna söder Amalfikusten och Neapel, en resa på 60 mil. Appropå mil så har vi hittills kört över 300 mil sedan vi åkte hemifrån.

Vädret är toppen idag så vi har passat på att vara ute så mycket som möjligt på gräsmattan. Iza sprang omkring och kastade boll till Tyra i flera timmar medan Filip kollade på från sin babysitter.

Ikväll blir det fikon till förrätten, egenplockade direkt från trädet. Ska bli smaskens tillsammans med lite parmaskinka och mozarella.

Kusten med de fem byarna - Cinque Terra

Vi försöker göra och se så mycket som det bara går med två barn och hund. Men ibland blir det lite för mycket. Lite för bökigt. Idag var vi i Cinque Terre, en nationalpark med fem byar som ligger utmed kusten. Enda sättet att ta sig mellan byarna är med tåg, båt eller vandringsled, det finns inga bilvägar dit förutom en bussförbindelse ner till den första av byarna.

Först bilresa 1,5 timmar med kräkning i baksätet sen buss ner för berget med barnvagnen i knät (!) och vovve och hela cirkusen. Väl nere i byn så är det i stort sett bara trappor. Vi konkar ner allt och alla och äter lunch nere vid den lilla hamnen. Iza på bråkhumör. Inser till slut att det helt enkelt inte går att fortsätta så vi beger oss hemåt igen. Men först byta lite blöjor i bakluckan och muta bort lite skrik i bilen med chips… Pustar ut strax före kl 17 hemma i huset igen. Så kan det vara ibland. Även vi måste inse att man inte alltid kan få till allt… Ingen fara med det, bara man kommer till den insikten.

Cinque Terre, som ligger utmed den italienska rivieran några mil söder om Genua, var fint i övrigt men kanske lite väl turistigt. De vanliga invånarna i byarna blir färre och färre, lite som ”problemet” med Venedig. Det blir mer en turistattraktion än nåt som är ”på riktigt”. Men vackert som sagt.

Tyras bulle i nacken börjar bli mycket bättre. Dessutom går hon hem ordentligt hos italienarna som alla ska fram och gosa med henne var vi än är.

Vy från dagens lunchbord

Bergsby 5 km från vårt hus

Varmt runt 25-27 grader trots regnskurar fram och tillbaka hela dagen. Men vi satt inte hemma för det. På förmiddagen åkte vi upp i en bergsby som vi såg när vi körde fel när vi letade efter vårt hus första dagen. En otroligt charmig by från 1200-talet som man inte kunde köra bil i. Smala gränder på ett par meter och rejält brant. Vi tog barnen i bärsele/bärstol och gick upp. Jobbigt men helt klart värt besväret. Helt ensamma var vi förutom nån enstaka invånare som stack ut huvudet genom fönstret för att kolla vad det var för skumma pjäser som var ute och gick i deras by. Men kom igen, tänk att bo där varenda dag, vilken kondis man skulle få.

Nedanför bergsbyn ligger en annan by, Collodi, där författaren till Pinoccio växte upp (vid namn just Collodi). Där fanns också ett känt Pinocciomuseum. Tydligen har byn inte förändrats alls sedan sagan skrevs under 1880-talet.

Hem till huset för siesta och lunch. Sen vidare till medeltida staden Lucca som ligger ett par mil bort. Gick förbi de viktigaste sevärdheterna enligt italien-boken (nån kyrka från1000-talet) och sen hem till middagen.

Nu vila inför utflykt imorgon igen. Hoppas vädret blir lite bättre då.

På väg upp i byn, fortfarande långt från toppen

Nästan svårt att se vem som är storasyskon resp lillasyskon

Sötebrödsdagarna är över, idag var vi tvungna att börja tvätta… Vi har också varit hos veterinären för en koll av Tyra, men vi skulle avvakta ytterligare en vecka eftersom det börjar bli bättre. Vi fick veterinärbesöket gratis eftersom det tog så kort tid men hon skämtade om att hon gärna skulle ta ett av barnen istället för pengar…

Promenad på eftermiddagen bland vingårdarna, gick förbi 4-5 stycken. Dock är de flesta stängda för de förbereder sig för skörden. Några skulle öppna på måndag igen. På vägen dit testade vi ståbrädan till barnvagnen men det verkade inte vara nån hit, det blev till att bära Iza på pappas axlar istället.

Den här eken utanför vårt hus är från 1400-talet, det kommer ca 20 pers om dagen för att kolla på den...

Rejäl turistbild

Egentligen hade vi tänkt att besöka en vingård idag men det blev en utflykt till Pisa istället. Det är bara 2-3 mil dit så det krävdes ingen större planering. Vi gick förbi lutande tornet, som uppenbarligen fortfarande lutar, och tog en en lunch på torget en bit bort från värsta turiststråken. Tänk om det lutande tornet aldrig hade börjat luta, då hade ingen åkt hit. Nu åker folk från världens alla hörn för att se det.. Om man var arkitekt skulle man medvetet bygga in lite defekter så att något hus man ritade blev konstigt, då skulle man bli känd… Nåja, det var inte så speciellt ändå, men man vill ju ändå se det när man är nära.

På vägen tillbaka såg vi de vingårdarna som vi hade tänkt besöka från början. Det visar sig att om man åker bakvägen till vårt hus så ligger det en hel ”gata” med vinhus bara någon kilometer från huset. I boken om italienska viner vi köpte innan vi åkte kan vi läsa om att flera av dem har internationella viner av hög kvalitet. Imorgon kanske det blir en promenad dit istället för att åka bil. Dessutom odlar många oliver också så det kan bli en flaska olivolja på samma gång.

Fruktstund hemma vid huset

Filip softar i eftermiddagssolen

Idag har vi mest slöat, riktigt skönt. Morgonen ägnades åt att styra upp lite med väskorna och packa ur hela bilen. Det blev lite rörigt i den de sista dagarna. Vid lunchtid så sov både Iza och Filip 1 ½ timme. Samtidigt! Det blev en skön stund för föräldrarna i stolstolen… Faktum är att vi brände oss lite.

Nu har vi också blivit lite hemmastadda i huset. Det är ett helt nyrenoverat hus från 1700-talet som alltså ligger på en kulle på landet nån timme från Florens. Här bor vi bra!

Vädret har varit underbart. Knappa 30 grader och vindstilla, men ändå inte jobbigt varmt på nåt sätt. På eftermiddagen var det dags att åka till affären igen. På väg dit var det stopp på vägen. Lite irriterat började man undra vad som hände, eller inte hände. Men sen såg vi att det var ett cykellopp som pågick. Här nere verkar alla cykla. Men aldrig med short eller jeans och t-shirt utan med fullt cykelställ med reklam och allt. Vi har tänkt på att vi sett väldigt mycket cyklister redan från södra Tyskland. Framför allt kring Alperna verkar cykling vara en stor grej. Vi förstår om Tobias kollega Johan gillar området.

När det gäller Tyra är det ingen större förändring, varken till det bättre eller sämre. Förutom bullen på nacken så är hon glad och pigg som vanligt.

Här bor vi den här veckan

Tyra med sin knöl på halsen

Innan middagen igår upptäckte vi att Tyra fått en stor knöl i nacken, som kommit under dagen. Nästan stor som en pingisboll. Det blev till att leta upp veterinär, vilket så klart är lite småbökigt när man är på tillfälligt besök i en ort som man inte känner till. Men med lite hjälp så ordnade det sig. Veterinären kunde inte heller förstå vad som var fel men gav antibiotika och kortison. Vi skulle avvakta några dagar och se om knölen försvann. Tyra är dock pigg och glad så hon verkar inte så påverkad.

Internet strulade till sig också, de hade inget internet på vårt hotell, men efter mycket om och men köpte vi en timme från grannhotellet. Mesta av den tiden gick åt till att leta veterinär så vi hann inte ladda upp några bilder på bloggen.

Riva del Garda var fint som ett vykort, men eftersom lite andra saker kom i vägen blev det alldeles för kort vistelse här. Det får bli en tripp tillbaka hit en annan gång.

Idag kom vi i alla fall iväg mot Toscana kl 13, var framme när det började skymma. Vi bor mitt ute på den Toscanska landsbygden, så det blev till att packa ur bilen i totalt mörker och ännu hade vi inte hunnit handla mat eller vatten. Iväg och leta affär. Gick bra till slut men somnade i hygglig tid efter en lång dag. Nu ska vi vara i Toscana en vecka.

Större delen av familjen i Riva del Garda

Saaben på tåget

Dimman låg tät över Bad Gastein när vi vaknade imorse men lättade under morgontimmarna för att ersättas av regn. Vi passade då på att komma iväg till Riva del Garda lite tidigare än tänkt. För att slippa åka tillbaka en massa mil för att ta Brennerpasset tog vi biltåg genom berget. Första gången vi testade det, hur smidigt som helst.

Lunch på gränsen mellan Österrike och Italien. Där ramlade Filip av barnstolen med en ordentlig duns. Som tur var gick det relativt bra, en liten fläskläpp bara. Stackarn.

Regn hela bilturen idag bland bergen, men när vi kom fram till Gardasjön började det klarna upp lagom till vi fick syn på de första palmerna. Nu skiner nästan solen och vi ska ta en prommis ner till sjön innan middagen.

centrala Bad Gastein bland dimmorna

Örnnästet

Idag hade vi bestämt oss för att ta oss upp på Örnnästet, dvs Hitlers representationsvåning som ligger på spetsen av en alptopp. Och vilket perfekt väder att åka dit på! Klarblåhimmel och vindstilla. För att ta sig dit åker man först bil en bra bit upp i alperna på gränsen mellan Tyskland och Österrike. Sen tar man specialbyggda bussar upp för rejält branta vägar i ca en kvart och sist av allt en hiss 124 meter rakt upp i det massiva berget (skönt att hissen inte fastnade). Sen kommer man uppe. Häftig utsikt. Men vi var inte ensamma.

En annan sak som slog oss var hur otroligt fint det är i Bayern. Synd att man oftast har så bråttom förbi. Bara man kommer av från motorvägen så är ju var och varannan by kanonmysig. Det kommer nog bli fler resor hit där man stannar flera dagar.

När vi checkade ut från hotellet i morse så fick vi en liten telefonnota också och vi anar att Iza har lyft luren och slagit något nummer på måfå, för Filip är knappast den skyldige. Inga stora pengar, man ger väl en föraning på hur det blir när hon blir tonåring…

Natten ska tillbringas i Bad Gastein. Vi är helt ensamma på hotellet. Alltså helt ensamma, de har öppnat hotellet bara för oss idag. Det är både cool och lite skrämmande. Vi får väl se om det kommer nåt skidåkande spöke i natt.

På toppen vid örnnästet, 1834 m

Hotellet i Bad Gastein

Bakom det här stängslet ville man inte vara

Vaknade till ett härligt väder och en utmärkt frukostbuffé (kanske den bästa någonsin). Nu är det också några dagar med få mil, där vi ska göra och se lite mer snarare än att ta oss så lång sträcka. Idag besökte vi ett av de största koncentrationslägren, det i Dachau. Intressant men olustigt. 200 000 personer var fängslade där varav 43000 dog. Vad som däremot kan bli lite smålustigt trots allt (om man har galghumor) är ändå hur fel det kan bli när man köper sökord. Se skärmdumpen från när vi sökte på Google med orden ”Dachau Koncentrationsläger” när vi letade vägbeskrivning.

Efter utflykten till lägret åkte vi 15 mil till en liten stad utanför Salzburg (Siegsdorf). Lunch i skuggan (wiernerschnitzel såklart) men när vi skulle betala tog de inte kort. Vi har alla våra fyra Visakort från samma bank så när ingen bankomat fick kontakt med vår bank fick man åka till nästa stad och försöka. Så där runt 7-8 bankomater fick vi besöka innan vi fick ut kontanter.

Gjorda för 200 personer men huserade 2000

Filip har gått och blivit familjens matvrak Han äter jämt och ständigt med god aptit. Och han blir allt lite rundare för varje dag. Men i den åldern är det ju bara bra!

Blir du sugen på att bo här? Inte perfekt köp av sökord...

Egen kundvagn var kul!

Härligt, framme i München redan vid 15-tiden, så vi kunde ta en ordentlig promenad på eftermiddagen. Det behövde vi nog alla. Idag blev det 45 mil och det börjar väl märkas lite smått att vi kommit en bit söderut. 22 grader är det här, inte tokvarmt alltså men ändå några grader varmare än i Stockholm (om det nu inte blivit varmare där nu också…). Glömde skriva att vi stannade i Dessau igår, en bit norr om Leipzig. Bilfärden idag gick galant.

En asfaltsläggare(!) som vikarierade på Tobias tyskalektion i 9:an hade en teori att man bara behövde kunna två ord för att klara sig i Tyskland, Bier och Wurst. När väl det var sagt så spenderades resten av lektionen åt Rambo III på video. Om han hade rätt? Ja, man klarar sig rätt bra på det faktiskt (av någon anledning är det i stort sett bara just dessa ord man kommer ihåg).

I natt bor vi på ett jättefint hotell så vi beslutade oss för att äta på hotellet. Vita dukar och fina glas. Iza inleder med att skicka omkull stearinljusen så att duken nästan fattar eld. Då har vi varit där inne 25 sekunder ungefär. Ytterligare 30 sekunder senare har hon kastat silvergaffeln genom ett vinglas…resten av middagen var hon dock som ett litet ljus hon själv, för efter att hon upptäckt hur arga föräldrarna blev så var det läge att skärpa till sig. Filip däremot var snäll och lugn som vanligt.

Efter middagen var vi och handlade lite på en mataffär. Iza fick köra en egen liten kundvagn för första gången. En riktig superhit, för det var tydligen helt otroligt roligt. Lika otroligt ledsamt var det när hon upptäckte att man inte fick ta med sig den hem!

Lunchrastlek

Ååååh vilka stora vågor det var!

Uppe med tuppen, 0550 var klockan ställd på. Vad hände med innebörden av ordet föräldraLEDIGHET egentligen? 30  min senare var vi uppe på motorvägen mot Trelleborg, personbästa tror vi. Väl ombord på färjan till Sassnitz blåste det 16 m/s. Trots att kaptenen hade stabilisatorerna på så gungade det rejält. Therese satt grön och grann i ansiktet hela resan medan pappa fick springa runt med barnen. På bildäck kom sedan en tant fram till vår bil för att tala om vilken fantastisk pappa Tobias är som kan hantera två barn, väskor och ett flak öl samtidigt. En riktig packåsna. Skönt att få bekräftelse ibland i alla fall.

Tyskland visade sig från sin riktigt regniga sida. Och en hel del köer som grädde på moset. Pricken över i:et var att vi också körde fel i Rostock och fick passera ett långt vägarbete två gånger och en betaltunnel utan att kunna vända med hungriga magar. Totalt bockade vi av närmare 50 mil idag också, plus drygt fyra timmars båtresa. Kom fram halv åtta precis som igår. Ni som bara jobbar heltid har det riktigt nice

På väg att köra ombord på färjan imorse

Många har höjt på ögonbrynen när vi sagt att vi tänkte bila 320 mil med barn. Enkel väg. Men vi ville ha med oss bilen ner för att man blir så mycket friare då. Bäst att gå ut hårt…Första dagen var tänkt att vara den längsta etappen, 73 mil blev det (vi utgick från Grisslehamn, så det är 11 mil innan man ens kommit till Stockholm). Det gick faktiskt över förväntan. Det riktiga gnället började först mellan Helsingborg och Malmö. Helt klart bidrog DVD-skärmarna till framgången… Ingen förälder vill väl mata sina barn med film men i bilen är det värt det.

Att vi skulle åka idag har väl varit planerat i åtminstone ett halvår. Men det hindrar ju inte från att man tappar bort viktiga saker. Så självklart blev det till att stanna på vägen (i Nyköping) och gå in på Försäkringskassan och fixa utlandsresekort… Alltid skönt att spara lite saker till sista sekunden.

Nu är vi inkvarterade på Scandic i Malmö. Kom fram vid 1930, in med hund och grejer på rummet, sen snabbt upp till restaurangen och beställa mat. Som blir klar snabbt. Ingen vidare mat men den mättade. Tyvärr innebär resande med hund även att man tvingas in i rökrum när man ska in på hotell i Sverige (bättre utomlands!). Således bor vi nu med två barn och hund i en härlig syrlig doft av gammal rök. Känns sådär. Och då har vi ändå betalat med dubbla Amex-poäng…

Dags att knoppa. Upp till färjan från Trelleborg imorrn!

Rast utanför Värnamo